I fredags deltog FQs ordförande Maria Johansson, tillsammans med andra civilsamhällesorganisationer, i ett rundabordssamtal med statssekreterare Martin Andreasson om arbetet mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck.

De fem minuter varje organisation hade i en första runda använde hon till att framföra ungefär följande:

FQ, Forum Kvinnor och Funktionsnedsättning, är en cross disability-organisation som samlar de som identifierar sig som flickor och kvinnor med funktionsnedsättning.

Att leva med en funktionsnedsättning innebär ökad risk att utsättas för våld. Än mer om du dessutom är flicka eller kvinna. Samtidigt verkar samhället mindre benäget att se detta vålds förekomst.

Det finns kunskap och det finns material att ta del av hos flera aktörer, hos Jämställdhetsmyndigheten, Myndigheten för delaktighet och Socialstyrelsen.

Våldet och kontrollen tar sig uttryck på precis samma sätt som i alla relationer.
Till det kommer de speciella situationer och beroenden kopplat till funktionsnedsättningen som mannen utnyttjar, att kontrollera kvinnans tillgång till sina hjälpmedel, till mediciner, till möjlighet att kommunicera. Detta vet vi.

Men fler yrkesgrupper behöver efterfråga och ta till sig av kunskapen, behöver ställa frågor, behöver lära sig att titta efter tecken – det gäller skola, socialtjänst, sjuk- och hälsovård, polis, rättsväsende.

Skydds- och stödåtgärder måste vara tillgängliga och användbara. Vi kan inte ha kvinnojourer eller skyddade boenden där man inte kommer in med rullstol, där man kategoriskt nekas att söka skydd tillsammans med sin ledarhund eller stödlinjer eller webbplatser som inte kan användas av den som inte hör eller inte ser.

Ni frågar efter förslag till åtgärder. Men inga lagändringar eller reformer hjälper om vi inte gemensamt hjälps åt att sätta stopp för avsexualiseringen som lett till att kvinnor med funktionsnedsättning inte ses som kvinnor.

Med ökande neddragningar på personlig assistans, ledsagning, färdtjänst, hjälpmedel ökar också beroendet av en partner som kanske vill en illa, risken för att bli kontrollerad och utsatt blir större liksom möjligheten att göra sig fri minskar.

Avslutningsvis måste vi sluta kategorisera. Vi behöver sluta dela in och dela upp. Kvinnor med funktionsnedsättning finns i alla samhällsgrupper och livssituationer, precis som kvinnor som är utsatta för våld gör. Vi finns i alla åldrar, lever i både tvåkönade och samkönade relationer, är utsatta för hedersbrott och så vidare. För att på riktigt komma till rätta med frågan om våld mot kvinnor, för att inte tappa bort en rad livssituationer redan i problembeskrivningen och än mer i lösningarna måste vi ha ett intersektionellt angreppssätt.