– Jag är en av alla kvinnor, någonstans i livet. Själv är jag i övre medelåldern och mellan jobb. På det viset är jag som alla andra kvinnor i den situationen. Jag blir kallad till färre intervjuer, för jag är 50+. Jag har sökt det antal jobb som överenskommits med Arbetsförmedlingen. Jag har bara sökt jobb som jag har kompetens för. Ibland har Jag sökt jobb, med avidentifierade CV men det har inte gett ökat intresse. Vänner som också använt sån CV, sade att man ska ta bort ett antal år i början av sin CV, så att den som läser inte kan räkna ut att en börjar bli äldre. Vilken erfarenhet vilka år är det jag bör avlägsna? Känns oseriöst.

Jag var på en digital intervju. Rekryteraren frågade hur mycket jag såg av bilderna som visades? Jag sade att jag inte kunde se de alls, men att hen gärna fick beskriva dem. Det var som att dra ner en gardin. Jag blev inte kallad till en andra intervju med den arbetsgivaren. Trots att man eftersträvade mångfald och erfarenheter också med utgångspunkt i funktionshinder. Ja, jag hade kommit till den kritiska punkten när jag bara blev min funktionsnedsättning. Erfarenheter och kompetens räknades inte längre.

Så hände det, jag gick vidare i tre rekryteringar samtidigt. Jag blev erbjuden en tjänst och är nu i slutfasen och på gång att bli erbjuden jobb. Samtidigt förhandlar jag med Arbetsförmedlingen om hjälpmedel och stöd som personligt biträde. När jag ringde kundtjänsten så nämnde den person jag blev kopplad till att de ska kalla mig med brev. Jag sade att det inte går eftersom jag har en synnedsättning, Kivra eller mail funkar. Sen tipsade de mig att jag måste ta fram läkarintyg med mera så att man kan utreda om jag har en synskada. Döm om min förvåning eftersom min synnedsättning varit oförändrad sen jag var 10 år. Jag ser inget alls. Har också fått hjälpmedel tidigare.

Det goda har inträffat att den arbetsgivare som erbjudit mig jobb är väldigt måna om att jag ska kunna börja snart och få hjälpmedel så fort som möjligt. De har lämnat alla uppgifter och skickat in allt i tid för att underlätta. Jag fick också kontakt med en person på mitt lokala kontor, hen ringde mig. Jag har nu kontakt med synspecialist och alla samverkar positivt för att hantera frågorna. Någon omfattande utredning om min synstatus blir det inte heller.

Jag har vänner som förutom jämställdhet och ålder, har annan etnisk tillhörighet och funktionsnedsättning, de här personerna söker också jobb. Trappstegen blir bara fler och ojämlik behandling och de kritiska punkterna bara ökar. Ska vi nå hållbara rekryteringar som leder till anställning måste vi börja öppna upp och samverka brett.

Jag är så glad att jag snart har jobb och att jag fått det här positiva bemötandet på slutet, med en arbetsgivare som efterfrågar mina erfarenheter och min kompetens den som inbegriper att leva med en funktionsnedsättning. I samverkan med Arbetsförmedlingen når vi goda resultat.