– Tack! Jag framför mitt tal på svenskt Teckenspråk. Teckenspråkstolkarna framför den på tal.

Efter att ha tagit min 3:e vaccinspruta fick jag frågan om jag hade Teckenspråkstolk. Så kom jag på att det kanske vore intressant med en inblick hur man kan kommunicera utan ord?

På besök i en hörande värld. Det var inte alls mycket folk på det lilla vaccinstället jag lyckats boka tid på. Endast en kö och en kvinna stod längst fram och dirigerade till vilket av de, tror mig minnas max 10 bås, som var lediga och redo för ännu en spruta att ge. Vi bar alla munskydd.Så står jag längst fram. När kvinnan tittar på mig gör jag ett tecken, pekfingret från örat till munnen (där munnen sitter under munskyddet . . ), med betydelsen DÖV. Hon nickar. Kanske blir hon lite nervös men det är lugnt tänker jag. Jag ska hjälpa henne att kommunicera.

Man ser båsen och vid bås två verkar det snart bli ledigt. Jag tittar på kvinnan (som dirigerar) och sätter upp två fingrar, pek och långfinger, och höjer ögonbrynen (översättning: är det bås två jag ska gå till?). Hon nickar. Vi väntar lite och när bås 2 är ledigt visar hon med en gest att jag kan gå dit. För säkerhets skull sätter jag igen upp två fingrar samt höjer ögonbrynen (översättning: det är alltså bås två jag ska gå till?). Hon sätter också upp två fingrar och nickar (översättning: ja det är rätt, bås 2).

Väl i båset visar sjuksköterskan med en gest att jag kan sitta ned på stolen (översättning: varsågod och sitt).

Jag ger henne mitt vaccinkort samt ID. Hon vänder sig mot mig som för att prata och jag tecknar igen DÖV. Hon nickar då och går iväg. Kommer tillbaka med en spruta och visar den påklistrade lappen. Jag läser ”Pfizer” varpå jag gör tummarna upp (översättning: det blir bra det!).

Hon pekar sedan frågande på vänster och höger arm (översättning: i vilken arm vill du ta sprutan?). Jag pekar också på vänster och höger arm och rycker på axlarna (översättning: det spelar ingen roll vilken arm).

Efter hon gett sprutan sätter jag upp båda tummarna och höjer ögonbrynen (översättning: var det färdigt så?) varpå hon nickar. Jag pekar med tummen mot väntrummet och höjer på ögonbrynen (översättning: då går jag till väntrummet?). Hon nickar. Jag rätar ut tumme och pekfinger med handflatan inåt, kontakt hakan samt rör handen utåt (översättning: TACK). Jag tror faktiskt hon förstod. Annars har jag också ”Namaste” att ta till.

Nej där behövdes ingen tolk men vad jag alltid gör är att berätta jag är döv. Sedan har vi också inom dövvärlden pratat om att vi måste visa hörande hur de kan göra. Jag har ju själv varit hörande och vet hur handfallen man kan bli när det inte hjälper att man kan tala.

Så kan det fungera att kommunicera utan ord.
Tack!