Förintelsens minnesdag

Idag är det Förintelsens minnesdag. På bilden till den här texten speglas min kropp i det blå glaset i minnesmonumentet för alla de personer med normbrytande funktionalitet som mördades av nazisterna i aktion T-4. Den var ett test av de ”slutgiltiga metoder” som nazisterna sedan använde för att mörda miljontals människor i förintelselägren.

Sådana som mig gick direkt från institutioner och vårdavdelningar till döden. Inte sällan fick deras anhöriga ett officiellt brev från den tyska staten som sade att deras liv avslutats, men att detta var att betrakta som en lättnad för båda stat och individ.

Aktion T-4 och mord på personer med normbrytande funktionalitet i förintelselägren föregicks av en samhällelig debatt där personer med normbrytande funktionalitet utmålades som betungande för samhällsekonomin i ordalag som utan överdrift letar sina tunna trådar in i den nutida debatten i Sverige, i Storbritannien och i USA.

Bilden från monumentet vid Tiergartenstrasse 4 i Berlin tog jag sommaren 2017 tillsammans med andra hbtq-aktivister med normbrytande funktionalitet. Vi kände igen oss i de barn och vuxna som fanns beskrivna i informationstavlorna bredvid monumentet och förundrades över att det inte var tydligare skyltat till det som skulle minna om förintelsens förgård. Efteråt låg vi gräset bredvid monumentet och pratade nedskärningspolitik och fosterdiagnostik. Och jag tänkte att det där hade varit jag om jag levt där och då och att jag aldrig kan vara helt säker på att det inte kan bli jag.

Idag vill jag citera den nordamerikanska poeten Cheryl Marie Wade som ständigt i sina verk påminde om att personer med normbrytande funktionalitet alltid funnits och alltid kommer att finnas men också om att funktionsmaktordningens slutstation är döden och att den inte behöver vara ett massmord utan ibland att lämnas utan vård när andra får:
”/W/e insist that the right to die with dignity witouth the right to live with dignity is murder – the first syllable of genocide”

För henne och mina syskon från förintelsens förgård lovar jag att alltid tala klarspråk om vad någon menar när hen säger att samhällsinkludering, mänskliga och medborgerliga rättigheter eller själva livet, för sådana som mig nog är lite dyrt.

Jag har hört det förut

/Christine Bylund