– Min funktionsnedsättning syns inte utanpå och många märker aldrig att jag har en grav hörselnedsättning. Dels för att vi faktiskt inte är särskilt uppmärksamma på varandra, dels för att mina hörapparater gör att jag kan hänga med och smälta in rätt bra.

Det är deras förtjänst att jag fortfarande kan jobba som kommunikatör och journalist och att jag kan hänga med hyfsat i sociala sammanhang. Utan dem är jag nästintill döv.

De senaste åren har vi sett mycket oroväckande tendenser i det Sverige som också är vårt; att allt fler måste betala allt mer för att få tillgång till de hjälpmedel som finns.

Kvinnor med funktionsnedsättning hör till de fattigaste i vårt samhälle och det är inte svårt att räkna ut vem som är förlorare om det beror på de ekonomiska förutsättningarna om man kan höra, röra sig och delta i samhället.

De flesta av oss som använder något slag av hjälpmedel känner nog en hatkärlek till dem oavsett om vi fått låna dem av regionen eller köpt dem. De är fula, de krånglar, de lägger av när vi mest behöver dem, men vi älskar dem för det de gör för oss när de fungerar som bäst.

Jag ska avsluta med ett utdrag ur en dikt som beskriver denna hatkärlek så bra. Den är skriven av min vän, den kanadensiska författaren och skådespelaren Gael Hannan, och översatt av skrivtolken Mohammed Shakrah.

Den heter
Ode till en apparat

Du ligger på mitt sängbord och innan jag somnar
betraktar jag dig noggrant för första gången på länge
Jag tänker på hur mycket, till min stora förvåning, jag älskar dig – och varför.

Nå, det är inte på grund av ditt utseende.
Tre centimeter av plast och sladdar
Din färg, av proffsen beskriven som hudfärgad
Av de som saknar fantasi beskriven som beige
Och av mig, I ärlighetens namn, beskriven som ful.

Vet du vad de säger om skönhet?
Att det är insidan som räknas, och jag antar att det är sant för dig också.
Men jag vill inte riktigt se ditt inre maskineri
För jag skulle bli besviken om jag inte såg små hörselälvor
som skapar magi när batteriet förs in.

Du vet väl att jag älskar dig.
Och för alla gånger jag svurit åt dig, tappat dig i golvet, tappat bort dig
Så ber jag om förlåtelse.
Jag har haft större förväntningar på dig än du kunnat infria
Och jag har inte tackat dig för att du infriat mer än jag någonsin kunnat hoppas,
gett mig ljud som mitt minne glömt
Och nya som jag aldrig fick uppleva innan min hörsel försvann.
Som ljudet av min bebis andetag

Nej, du är inte snygg
Du kostar pengar
Men hade jag inte haft dig, så hade jag varit isolerad, avskuren från mina människor
Du knyter mig till världen.
Så nej, du är inte snygg – du är vacker
Och jag älskar dig.