Jessica Smaaland heter jag som vid årsmötet i våras tillträdde som ordförande efter Maria Johansson. Det är en spännande och utmanande uppgift som jag verkligen ser fram emot.

Flera av er medlemmar känner jag sedan tidigare, men för er andra kan jag säga att jag jobbar som politisk sekreterare på STIL – Stiftarna av Independent Living i Sverige. Jag är utbildad inom ekonomi och data-/systemvetenskap men har i princip aldrig arbetat med det. Mitt engagemang kring mänskliga rättigheter tog helt enkelt över. Jag har varit med i flera styrelser under åren som gått och har även varit partipolitisk aktiv i Feministisk Initiativ Stockholm.

Jag bor i centrala Stockholm med mina två katter och väldigt mycket växter och odlingar. I år gick det nog lite överstyr med mina sådder, men jag kom nästan ut på min balkong i alla fall.

Jag ser fram emot att träffa medlemmarna på både digitala och fysiska medlemsträffar framöver.

Bild på Jessica. Hon ler och är iklädd en lila tröja.

Våld mot kvinnor med funktionsnedsättning

Projektet med medel från Socialstyrelsen 
Projektet avser att systematiskt uppmärksamma och förebygga våld mot kvinnor med funktionsnedsättning. Detta ska ske genom en rikstäckande informationskampanj som följs upp med regionala och lokala aktiviteter. 

I samhällsdebatten om mäns våld mot kvinnor har ingen uppmärksamhet riktats mot situationer och miljöer som särskilt berör mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättning. Inte heller i handikapprörelsen eller kvinnorörelsen har detta tidigare varit en prioriterad fråga. I syfte att öka kunskapen vill projektet lyfta fram och stärka kvinnors röster i handikapprörelsen om erfarenheter av våld. Projektet vill samtidigt öka kunskapen i kvinnojourer och kommuner om våld i miljöer och situationer som särskilt berör kvinnor med funktionsnedsättningar. 

Projektet bekostas med medel från Socialstyrelsen. Det är en direkt koppling till det regeringsuppdrag som gavs till Socialstyrelsen som en följd av regeringens handlingsplan Mäns våld mot kvinnor. 
Projektet påbörjades år 2009 och avslutas i september 2010. 

Projektet syftar till följande: 
– att höja medvetenheten och kunskapsnivån inom handikapp- och kvinnojoursrörelsen, vård och omsorg samt hos allmänheten om att kvinnor med funktionsnedsättning är lika utsatta för mäns våld som kvinnor i allmänhet. 

– att påverka handikapprörelsen att i framtiden prioritera frågor som rör mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättning i sitt arbete. 

– att initiera lokala och regionala samarbetsprojekt mellan handikapporganisationer, kvinnojourer, brottsofferjourer och kommuner med syfte att förebygga mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättning samt att förbättra stödet till drabbade kvinnor. 

Faktaunderlag för projektet
Rapporter från utredningsinstituetet HANDU AB: 

• Mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättning
  1219 kvinnor med olika funktionsnedsättningar svarar på frågor om mäns våld gentemot dem. PDF-fil.
• Länk till en lättläst rapport om: Mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättning

Projektledare under 2009 var
Wiveca Holst wiveca@kvinnor-funktionshinder.se

Projekansvarig under 2010 är 
Birgitta Andersson  birgitta.mats@telia.com  

Styrgrupp
Birgitta Andersson birgitta.mats@telia.com
Liselotte Burvall liselotte.burvall@sdrf.se
Vivi-Anne Emanuelsson viem@comhem.se

Mänskliga rättigheter – Agenda 50

Projekt Agenda 50 – förverkligande av FN:s konvention om mänskliga rättigheter för människor med funktionsnedsättning 

Vi hänvisar även till Handikappförbundens samarbetsorgans hemsida http://www.hso.se/start.asp?sida=10207

Forum – Kvinnor och Funktionshinder är samarbetspartner med Handikappförbundens samarbetsorgan, Sveri – Rehabilitation International Sverige och Synskadades riksförbund SRF i detta projekt. FQs representanter i projektets styrgrupp är Anneli Joneken anneli@joneken.se och Kicki Nordström kicki.nordstrom@srf.nu

I december 2006 antog FN en ny konvention om mänskliga rättigheter för människor med funktionsnedsättning. Sverige undertecknade konventionen i mars 2007 och den trädde i kraft för Sverige den 15 januari 2009.
– Preliminär informell översättning av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning  Prel_oversattning_av_FNs_konvention.pdf (271 kB)
– FN-konventionen som lättläst  LLPrel_oversattning_FNs_konvention_lattlast.pdf (141 kB)
– En ljudinspelad version i DAISY-format kan beställas genom regeringens hemsida på regeringens webbplatsProjektet förmedlar kunskap om konventionens betydelse, dess innehåll och hur rättigheterna i konventionen kan användas i intressepolitiskt arbete. Målgrupp för projektinsatserna är framför allt handikapprörelsen.  Ett MR-nätverk har bildats med representanter från intresserade förbund.

Projektet kommer att ta fram tre olika material som ska kunna användas inom hela handikapprörelsen: 
– ett om konventionens innehåll och betydelse, 
– ett om hur en handikapporganisation kan identifiera vilka rättigheter som stöder organisationens frågor, 
– ett om hur organisationer kan inventera hur samhället lever upp till konventionens rättigheter 

Konventionen kommer att övervakas av en särskild övervakningskonventionskommitte. De stater som hade ratificerat konventionen fram till november 2008 utsåg denna kommitte vid möte i november 2008. http://www2.ohchr.org/english/bodies/crpd/crpds1.htm  Första möte i kommitten äger rum i februari 2009 i Geneve. Bland kommittens 12 ledamöter finns tre från Europa.

Under 2007-2008 pågick ett arbete med att klargöra hur konventionens rättigheter stämmer med svenska lagar och regelverk. Därefter följde en remissomgång och sedan lade svenska regeringen fram en proposition till den svenska riksdagen med förslag att Sverige ska ratificera konventionen. Riksdagen godkände förslaget i november. Sverige överlämnade ratifikationsinstrumenten till FN den 15 december och därmed trädde konventionen i kraft för Sverige den 15 januari 2009. 
http://www.regeringen.se/sb/d/10884/a/112554 
http://www.regeringen.se/content/1/c6/11/25/54/dfe66fa4.pdf 

Material 
Referensgruppens synpunkter på rådande regelverk inför Sveriges ratificiering av konventionen om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
Läs som Referensgruppens_synpunkter_infor_ratificering.pdf. 

Lär känna FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder

Projektet har bjudit in handikappförbunden, ungdomsförbunden och handikappföreningarnas samarbetsorgan i länen till ett seminarium. Där kommer det första materialet att presenteras liksom planerna för det fortsatta arbetet med att föra ut konventionen inom handikapprörelsen. 

Rundresa till handikappföreningarnas samarbetsorgan i län och regioner 
Mycket av genomförandet av de rättigheterna som regleras i konventionen kommer att ligga inom kommunernas och landstingens ansvarsområden. Därför blir det viktigt att handikapprörelsen över hela landet driver på så att konventionens rättigheter ska förverkligas. Projektet planerar att besöka handikappföreningarnas samarbetsorgan i län och regioner för att diskutera hur projektet kan samarbeta med den lokala handikapprörelsen kring konventionen. 

Insatser för kommuner, landsting och myndigheter 
Projektet kommer också att arbeta gentemot kommuner och landsting. De kommer att få en enkät med frågor om hur de använder sina handikappolitiska planer. Syftet med enkäten är att klargöra om handikappolitiska planer kan vara ett bra verktyg vid genomförandet av den nya konventionen. 

Ett särskilt informationsmaterial ska också tas fram som ska riktas till kommuner, landsting och statliga myndigheter om vikten av att de arbetar för genomförandet av konventionen. 

Medverkan vid kurser och konferenser 
Projektet kommer också att erbjuda medverkan vid kurser och konferenser om mänskliga rättigheter och den nya FN-konventionen. 

Nationellt övervakningssystem för den nya konventionen 
Artikel 33 i den nya konventionen slår fast att varje land som antagit konventionen ska ha ett övervakningssystem för hur konventionen efterlevs. Under några seminarier planerar projektet att diskutera vilken roll handikapprörelsen behöver ha i ett framtida övervakningssystem. Till seminarierna inbjuds företrädare för handikapprörelsen och andra berörda parter. 
Ett semirium är planerat till den 6 februari 2009.

Samarbetsparter 
Projektet genomförs med stöd av Arvsfonden. Agenda 50 är ett samarbete mellan Handikappförbunden, Forum Kvinnor och Funktionshinder, Svenska Kommittén för Rehabilitation International och Synskadades Riksförbund. 

Frågor om projektet besvaras av projektledare Maryanne Rönnersten telefon: 08-546 404 20 eller e-post: maryanne.ronnersten@hso.se

Almedalsveckan 2019

Fredag 5 juli

”Vi har vänner som avstår från att åka hit till Almedalen i år, vi har vänner som åker hit men som är fullt medvetna om risken det innebär. Vi har vänner som blivit hotade för att de är judar, för att de har synliga funktionsnedsättningar, för att de burit en prideflagga. Själva är vi på plats igen, med vetskapen om att vi är några av de som nazisterna i historien utrotat och som de i dag inte tycker skall få röra sig fritt eller ens existera.

Hur kan man kalla det demokrati, att vissa människor ska få uppträda till vilket pris som helst trots att de är ett hot mot andra människor?

Maria Johansson
Birgitta Andersson 
FQ, Forum – Kvinnor och funktionshinder”

Insändare av FQs ordförande Maria och vice ordförande Birgitta i dagens Gotlands Tidningar, med texten inom ” ” ovan.

Toradag 4 juli

Under torsdagen medverkade Birgitta Andersson i ett samtal hos JAG – Jämlikhet Assistans Gemenskap om hur regeringen kan rädda de små barnen med störst funktionsnedsättning.

På eftermiddagen var det dags för Mångfaldsparaden 2019 – med rekordmånga deltagare. #almedalen#fq

Paneldiskussion ”Dagens pensionssystem ger alldeles för låga pensioner samtidigt som en dramatisk höjning av pensionsåldern nu planeras.” arrangerat av Tankesmedjan Katalys

Medverkande Renée Andersson utredare LO, Anna Werkelin PRO, Markus Kallifatides ordförande S-föreningen Reformisterna, Birgitta Sevefjord ordförande Tantpatrullen.

Det grundläggande samtalsämnet var hur lönesättningar och arbetstid blir (och är) avgörande för pensionen och att kvinnor är klart dominerande bland dem som ligger på gränsen eller i närheten av gränsen till att vara ”fattigpensionärer”.  Den så kallade målgruppen var kvinnor på arbetsmarknaden med för låga löner eller deltid. Min tankereflektion var givetvis situationen för kvinnor med funktionsnedsättningar som i statistiken har kortare tid och lägre lön än kvinnor i allmänhet. Det ämnet får bli vårt tema i Almedalen 2020. Nu gavs ingen tid för publikens input.

Onsdag 3 juli

Vår tredje dag i Almedalen inleddes hos Brilliant Future och samtal om Framtidens arbetsplats utifrån Jämställdhet med Linn Svansbo, ordförande Maktsalongen.

Jämställdhetsmyndigheten och Myndigheten för delaktighet bjöd in till ett seminarium om Ekonomisk jämställdhet för kvinnor med funktionsnedsättning, Maria medverkade och gav FQs syn på situationen och det som framkommer i den rapport myndigheterna tagit fram i sitt gemensamma regeringsuppdrag. Ta del av Marias inledningav seminariet i separat inlägg. Vi var med om en fantastisk musikvideopremiär när Dansutbildningen Språngs video och låt ”I drömmar kan alla flyga” släpptes hos Frälsningsarmén och följdes av ett samtal om inkludering.

Vi åt glass, lyssnade till talet och sedan reste 2/3 av FQs representation i Almedalen 2019 hem.

Tisdag 2 juli

En Politikervecka som inte är sig riktigt lik – bland annat på grund av betydligt färre besökare totalt, betydligt färre organisationer från funktionshinderrörelsen representerade och inte samma entusiasm och energi – men framför allt på grund av NMRs ständiga närvaro som är en skam och ett stort misslyckande.

Med seminarier om våld och förtryck i hederns namn, om upphandling som hot mot landets kvinnojourer, om hatet mot kvinnor, om assistansutredningen på remiss eller i papperskorgen, med regn och blåst och strykande åtgång av vår regncape. Och med en trevlig kväll hos vår värdfamilj. Så avlöpte dag två för FQ på plats i Almedalen.
Vid morgonens seminarium hos #GAPF (Glöm aldrig Pele och Fadima) berättades om ett ökände antal kvinnor som söker hjälp efter könsstympning, att Socialstyrelsen tror det finns 40 000 drabbade i Sverige men att det antagligen är fler samt om behovet av nationella riktlinjer för att både förebygga och ta om hand flickor och kvinnor som utsatts.

#LikaUnika fokuserade på artikel 8 i Agenda 2030 (Anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt) utifrån Lika Unikas rapport Se förmågan och #MFDs rapport om ekonomisk jämställdhet för kvinnor med funktionsnedsättning.
Hos #Unizon diskuterades om upphandling är lika med kvinnojourernas död. Budskapet var ”Upphandla inte utan satsa på långsiktiga avtal mellan kvinnojour och kommun som inkluderar finansiering och är baserat på partnerskap, ömsesidighet och kvalitet.”

Hos #IfA diskuterades om assistansutredningen kommer gå på remiss eller ej. Socialdemokraterna trodde det, men det blev tydligt av Centerns och Kristdemokraternas representanter att de partierna inte bestämt sig – något som onekligen ger en touch av opålitlighet.

På eftermiddagen besökte vi ännu ett av Unizons seminarier, Det stora kvinnohatet. Efter en stark och inledning av GS Olga Pettersson, om att vi måste sluta med omskrivningar och tala om kvinnohatet som hat, samtalade en namnkunnig panel med Ida Östensson #makeequal, Anna Maria Corazza Bildt #Europaparlamentet, Nina Forselius #BRÅ, Pia Sjunnegård Dahlbom bitr regionpolischef Sthlm, Minael Thörn senior utredare #JäMy. Anna Maria poängterade att vi måste våga visa kopplingen mellan kvinnors rättigheter och högerpopulismens framfart och återgången till de så kallade traditionella värderingarna. Ida berättade hur hon själv tystnat på grund av det hat och hot som riktas mot henne just för att hon är kvinna, feminist och jobbar för jämställdhet. Hon konstaterade vidare att kvinnohatet handlar om rädslan att förlora makt, men också att en förklaring är hur sex utan samtyckte sprids med ett skimmer i romantiska filmer och i porren. Pia uppmanade till att anmäla, anmäla, anmäla: -Vi måste komma bort från mörkertalen!

Under Almedalsveckan läses berättelser om personlig assistans i JAGs (Jämlikhet, Assistans och Gemenskap) tält under hastag #iam vilket är en rörelse om rätten att leva sitt liv, att ta plats i samhället och att vara en fullvärdig medborgare och ha personlig assistans. 
Nedan återfinns Nora Eklövs (medlem i FQ) #iam -text.

”Jag är den som flyttade från en ort till en annan och förlorade min kommunala assistans.
Nu vill socialministern införa en Lex-Nora.

Jag är den som suttit i husarrest i tre år.
Förra året hann jag läsa 40 böcker, inklusive alla klassiker och till skillnad från dig så ljuger inte jag om att jag har läst dem.

Jag är den som stirrar på toaletten men inte kan använda den. 
Och har byggt upp värsta festblåsan.

Jag är den som överklagat till Förvaltningsrätten tre gånger i samma ärende och skrev över 19.000 tecken i det senaste yttrandet.

Jag är den som av tvång byggt upp universums största tålamod. En envis jävel som inte viker ner mig och som sittstrejkar på kommunkontor om jag måste.

Jag är den som tillslut fått kommunen att inse att den här processen inte längre bara är ett helvete för mig utan också för dem. 
Och att den kan bli lika lång som Nordirland-konflikten.

Jag är den som drömmer om att kunna sköta mitt arbete på plats på kontoret och inte hemifrån husarresten. Att få jobba över, gå på möten och After Worken. Att få gå kvällskurser inom ledarskap, organisationsarbete och ekonomi.

Jag är den som vill resa runt i Sverige och i världen och prata om funktionshinderpolitik. Som ständigt vill lära mig nya saker och bekämpa orättvisor, rasism, funkofobi och nazism.

Jag heter Nora Eklöv och är 23 år och generalsekreterare för Förbundet Unga Rörelsehindrade. 

Jag är som andra och vill leva som andra.”

Foto: Hanna Hägglund Öfors
Syntolkning:
Nora sitter vid en mikrofon och läser sin text som hon har i mobiltelefon hon håller i ena handen. Bakom Nora två rollups med grå bakrund och vit text ”#iam berättelser om personlig assistans iamstories.se”

Måndag 1 juli

Om att jämställdheten i riksdagen handlar om mer än antal kvinnor och män, om psykisk ohälsa i ett europeiskt perspektiv, om vikten av att stå upp för sina ideal och om en missad panelmedverkan. Och ett oerhört viktigt citat av Lars Lööw som just nu utreder personliga assistenters arbetsförhållanden. Vår första dag i Almedalen är till ända och nedan ger vi några smakprov av dagens intryck.

Vid riksdagens seminarium ”Är riksdagen jämställd?” konstaterades att mycket självklart har hänt sedan de fem första kvinnorna tog plats i riksdagen 1922, fattas bara annat. Samtidigt känner kvinnliga riksdagsledamöter högre press och stress än männen och lösningar för att planera riksdagsarbetet annorlunda än i dag diskuterades. Även om riksdagen närmar sig jämn könsfördelning finns flera utskott med mycket skev fördelning.

Hos Dagens Samhälle utfrågades jämställdhetsminister Åsa Lindhagen om läget för jämställdheten i Sverige, på många sätt ett föregångsland eller i alla fall betraktat som det. Ministern konstaterade att vi måste både fortsätta driva på framåt och samtidigt försvara tidigare segrar. Aborträtten är otroligt viktig och att den och kvinnors rätt att bestämma över våra egna kroppar nu hotas säger mycket om vår samtid. Hon lyfte också mäns våld mot kvinnor, det hedersrelaterade våldet där vi måste komma vidare från att konstatera till att påverka och förändra, den ekonomiska jämställdheten – lönegapet minskar men inte så snabbt som det borde.

Hos 1,6-miljonersklubben diskuterades att spel- och alkoholberoende bland kvinnor har ökat i Sverige. I ett europeiskt perspektiv ligger vi dåligt till när det gäller psykisk ohälsa. Att människor mår så dåligt i ett land med vårt välstånd är inte tillräckligt uppmärksammat. Och i detta måste vi komma ihåg de äldre. Jämförelser gjordes med exempelvis England, Tyskland och Finland, där det gemensamma står för terapi och i ett tidigt skede, något som visat sig inte bara förbättra och snabba på tillfrisknaden utan också vara samhällsekonomiskt lönsamt.

Mitt på dagen blev det lunch med medhavd sallad under ett skuggande träd i Almedalsparken.

Maria skulle medverkat i ett samtal om arbetsmarknad, Arbetsförmedlingens förändring och kvinnor med funktionsnedsättning – men trots förbeställd taxi och upprepade löften om att bil var på väg satte den också för taxibilar avstängda staden och långa telefonköer stopp för hennes möjligheter att ta sig dit.

Maria Corazza Bildt berättade om Tio års erfarenheter av EU-arbete och skickade med många tänkvärda ord, om vikten av att stå upp för sina ideal och att det viktiga inte ska vara att göra karriär utan det viktiga med det politiska uppdraget är att driva det man tror på. Det kan vara svårt, man kan känna sig ensam, men det är viktigt att stå ut och stå upp och kom ihåg, det är ingen fara att sticka ut utan snarare en fördel. Hon fick varma och starka applåder.
Avslutningsvis då dagens antagligen viktigaste citat, av Lars Lööw i heta stolen hos JAG: – ”När professionen blir viktigare än rättigheten är det ett hot mot assistansen.”

Anki Almedalen 2019

Jag besökte främst evenemang som rörde kvinnor, jämställdhet och förtryck.
Jag deltog vid ett seminarium om jämställdheten i vår riksdag. Riksdagen är ganska jämställd, och kvinnorna tycker att de har lika stort inflytande och politisk påverkan, men många kvinnliga politiker och främst unga tjejer upplever höga krav och känner en hel del oro. Kvinnliga ledamöter upplever att de har högre krav på sig än manliga ledamöter, och känner oro inför att begå misstag i sitt uppdrag.

De unga kvinnorna upplevde att det är ofta svårt att förena arbetet som riksdagsledamot med familj. Ett förslag som lades fram är att försöka vara klara med allt riksdagsarbete tidigare under veckan, så det blir lättare att kunna åka hem på torsdagen. Alla bor ju inte inom närområdet precis.

Ett viktigt seminarium som jag deltog vid och som påverkade mig starkt var arrangerat av gapf (glöm aldrig pela och fadime). Evenemanget handlade om kvinnlig könsstympning i Sverige.

I Sverige är könsstympning av kvinnor förbjudet enligt lag, om man är bosatt i Sverige är det även olagligt att genomföra ingreppet utomlands.

Idag är ca 40 000 kvinnor i Sverige könsstympande, ca 7000 är tjejer under 18 år. De flesta kommer från Somalia, Eritrea och Etiopien. Socialstyrelsen hävdar att ingreppen skett utomlands, och innan de kom till Sverige.

Det har visat sig att det är dagispersonal som vid blöjbyte tycker sig se en förändring av en flickas underliv och sedan gör en anmälan. I dag finns endast 2 st fällande domar, och det hävdats att vi alla ser olika ut i vårt underliv.

Jag berördes djupt av att lyssna till Sara Mohammad, som berättade själv om sin stympning och sin känsla av att inte kunna lita på sina nära och kära. Det var ju de som stod henne närmast som utsatte henne….

Avslutningsvis: Arbetet för jämställdhet fortsätter, analyser och granskningar fortgår. Vårt arbete lever vidare.

I Metro ( 2019-07-01) skrev Kristina Wicksell Bukhari och Maria Johansson (FQs ordförande) från Make equal debattartikeln ”Alla i Almedalen måste alliera sig mot NMR – Vi som samhälle kan inte tolerera att minoriteter skräms och hotas till tystnad och vi kan inte kräva att de som utsätts själva ska agera krockkuddar. Därför måste vi andra alliera oss med dem.” Läs debattartikeln här.

FQs seminarier under Almedalsveckan 2018

Våra två seminarier ägde rum samtidigt som matchen Sverige – Schweiz spelades i fotbolls-VM, trots det var det mycket folk. Madeleine Beermann, FQ, hälsade välkommen och presenterade ämnena.

Birgitta Andersson, FQ, modererade det första seminariet ”Jämställdhet – lättare sagt än gjort” ett samtal med kvinnoorganisationer och kvinnliga politiker om att vilja vara delaktig i kvinnorörelsen och inte mötas av stängda dörrar. Otillgänglighet utestänger. Vi slår fast att tillgänglighet är en fråga om jämlikhet i kampen för jämställdhet.

Frågeställningarna var:
– Vilka olika hinder föreställer du dig begränsar kvinnor med funktionsnedsättningar från att vara verksamma i din organisation
– Vilka medel och vilka mål kan din organisation lyfta fram för att skapa jämlika möjligheter i jämställdhetsarbetet?

Elisabeth inledde med att berätta om egna erfarenheter i familjen för att bli räknad med och komma till tals. Hon sa att man måste integrera varandras olikheter i våra organisationer. Det kan ske om vi samtalar mer med varandra och lär känna varandras subkulturer.
Jessica berättade om egna erfarenheter. Hon talade om att samhället är dåligt på att inkludera kvinnor, särskilt kvinnor med psykiska problem. Hon beskrev skillnaden i bemötande mellan kvinnor och män inom yrkesrehabiliteringen som hon ser det i sitt politiska arbete. Även hon poängterade vikten av möten mellan erfarenhetsrika kvinnor och politiker.
Ida menade att antingen får man vara kvinna, politiker eller ha funktionsnedsättning. Så har hon erfarit sin väg in i politiken. Men olikheterna måste integreras för att spegla kvinnors liv på ett trovärdigt sätt.
Denise beskrev hur hon använder sin funktionsnedsättning som ett redskap i det politiska arbetet. Hon påtalar ständigt behoven när de inte är tillgodosedda, ”Gräv där du står”. Hon beskrev hur trött hon kan bli på detta ständiga påpekande, men det är vägen. FIs mål är att konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ska bli lag och kopplas ihop med lagbrott.
Anna inledde med att säga att kvinnor naturligtvis inte är någon homogen grupp. Kvinnolobbyns ledstjärna är FNs jämställdhetspolitiska mål och vi arbetar för alla kvinnors rättigheter. Könsmaktsordningar och otillgänglighet begränsar kvinnor. Kvinnoorganisationer måste hela tiden följa upp och tänka efter så alla är medräknade. Det är inte enkelt men nödvändigt. 

Madeleine modererade seminarium nummer två, med rubriken ”Jämlikhet och jämställdhet” 
Ett samtal med funktionshinderrörelsen om diskriminering på grund av kön och om ökade krav på jämställdhet. Kunskap om jämställdhet fördjupar och breddar funktionshinderpolitiken.

Frågeställningarna var:
– Hur du ser på jämställdhetsperspektivet i din organisation
– Hur jämställdhetsperspektivet kan stärkas
– Hur båda perspektiven kan fördjupa och bredda det politiska påverkansarbetet

Karolina Celinska, DHR, inledde med den grundläggande synen på att tillgänglighet är en förutsättning för delaktighet i allt samhällsliv och att det är basen för DHRs arbete. Hon lyfte också fram betydelsen av att aspekterna i HBTQ rörelsen finns inkluderade i vårt tänk om delaktighet.
Alexandra Polivanchuk, SDUF framhöll språkets betydelse i kampen för jämställdhet och att tillgängligheten handlar om samvaron med andra människor och att kunna arbeta och att utbilda sig.
Marie Steen, vice ordförande i Funktionsrätt Sverige, framhöll också att kampen för jämlikhet omfattar många olika perspektiv, som hon gav exempel på, är grundläggande i allt rättighetsarbete.

Föga synpunkter framkom om arbetet med jämställdhet inom rörelsen. Enbart att det perspektivet saknas i samhället.

Birgitta Andersson avslutade med att poängtera att kampen för teckenspråkets betydelse, för rullstolen, för hörselhjälpmedel och allt annat som gör livet möjligt har envist drivits att funktionshinderorganisationerna. Det borde även gälla jämställdhetskampen för kvinnor med funktionsnedsättningar.


Avslutningsvis vill vi från FQ tacka alla som medverkade i dessa samtal. Vi ser fram emot att fortsätta dem efter sommaren.