– Tack till er för att ni kommit hit idag. Jag står här i min gröna regnrock, höga gummistövlar och en grön hatt redo för vilket väder som helst. För det här mötet är så viktigt.
Under den valrörelse vi nyligen genomlidit har jag ibland behövt känna på mig själv för att undersöka om jag förvandlats till luft.
Jag har behövt se mig i spegeln för att få bekräftat att jag fortfarande syns. För aldrig under de åren jag har haft rösträtt har kvinnor, kvinnors behov, kvinnors villkor, kvinnors verklighet, kvinnors hela liv… varit så osynliga i det offentliga samtalet. Det är som att vi inte finns.
Vi kan vara sura, arga och ledsna över det. Men vi måste också lära oss av det. Vi i kvinnorörelsen behöver jobba hårdare för att bli synligare.
Oavsett vad vi har röstat på befinner vi oss i ett problematiskt politiskt läge där kohandel och uppgörelser blir den politiska vardagen. Så ser de demokratiska villkoren ut. Just nu är vår demokrati väldigt svag. Det är en trend över hela världen. Enligt en rapport från februari i år lever endast 6,4 procent av jordens befolkning i en fullvärdig demokrati. Det är den lägsta siffran någonsin. Inifrån kommer hotet främst från en alltför splittrad bild av vårt eget land. En polarisering som hotar att lamslå demokratiska samtal och processer.
Det är när demokratin är som svagast som vi i civilsamhället behövs som mest. Det är det här vi har tränat på med oändliga årsmöten, demokratiska val och när vi oavlönat suttit inpå småtimmarna och klistrat kuvert.
Vi i kvinnorörelsen har svart bälte i demokrati.
Jag är så glad att jag fick frågan av FQ att stå här idag, för det finns också grader i osynlighet och här behöver vi bli bättre på att samverka och hjälpas åt.
Idag är det nästan en naturlag att morgonsofforna endast kan ha ett samtal om jämställdhet i månaden. Max. Det behöver vi ändra på, men vi behöver också dra nytta av varandras perspektiv och kunskap. Om vi ska prata om mäns våld mot kvinnor, kan vi också lyfta att kvinnor med funktionsnedsättning enligt forskningen är än mer utsatta.
När vi pratar om kvinnors rätt till ekonomisk egenmakt kan vi också lyfta att funktionsnedsatta kvinnor i än mindre grad har råd att lämna en relation.
Kvinnorörelsen är verkligen inte en homogen grupp och det ska vi inte vara. Men där vi tycker lika kan vi göra varandra synliga. Ingen ska vara osynlig.